I början stod där ingenting, en tom yta som väntade på att fyllas av någonting. Sedan lades den första stenen och det var igång. Nästa sten sitter snart bredvid den första och flera kommer där efter. Så som dagar passerar börjar väggen ta sin form.
Människor man möter. Motgångar och Glädjetider man får leva igenom. Allt i ens liv sätter sina spår på väggen vissa saker mer än andra. En del låter väggen målas om i en ny färg, andra lämnar inte mer än ett streck.
Varje block är sitt eget minne och hur mycket man än vill, kan inte det förflutna försvinna! För hur pass dåligt ett block än må vara, kan det ej tas bort. Det är en del av ens vägg och ligger som grund till andra block. Saknas ens ett riskerar allt att rasa. Men om man inte låter dåliga grund stoppa en från att bygga mot höjden, kommer man till slut nå himlen.
Varje block är sitt eget minne och hur mycket man än vill, kan inte det förflutna försvinna! För hur pass dåligt ett block än må vara, kan det ej tas bort. Det är en del av ens vägg och ligger som grund till andra block. Saknas ens ett riskerar allt att rasa. Men om man inte låter dåliga grund stoppa en från att bygga mot höjden, kommer man till slut nå himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar