fan.

Avslutar dagen som jag levt den, med panik ångest men den här gången finns ingen hjälp till hands.

poff.

Rädsla för att göra fel.

rädsla för att ha gjort fel

rädsla att jag kommer göra fel.

rädsla över att vara rädd att göra fel.

tvivel om att jag inte duger.

tvivel i orden jag hör och säger

tvivel och rädsla om allt egentligen..

Därför vågar jag inte, vågar jag inte röra mig, vågar inte resa blicken och drar mig tillbaka...

Fast en kopp te kan rädda...

Efter en stund för mig själv och en kopp te, mår jag bättre. Och dagen förstördes inte. Så...

Erik är åter en gladpojk.se

Blivit präglad som för snäll för mitt eget bästa då jag dels åker iväg till Göteborg i helgen i en kompis ställe, för att hon ska slippa och för att jag utbrast att jag inte kunde dricka upp det sista av min läsk om någon annan ville ha själv. ^^ men jag antar att jag lever för att behandla andra som jag själv vill bli behandlad.

Har inte mer att skriva nu. Får se när jag kommer hem. :)

Ångest attack förstör min dag...

Varför...

Varför är det så svårt, varför är jag missnöjd, varför måste jag göra allting värre? Varför, varför varför?

Förlåt...

Vnv nation (y)

...

Huvudvärken talar för sig självt.. Jag har återigen tänkt för mycket och jag blir lidande. egentligen blir alla lidande, för längre kan jag inte vara den glada, den Erik de kan uppskatta. utan kvar finns den Erik som jag själv hatar, den som får mig att hata mig själv.

Värdelös, allt är ditt fel, du har förstört det enda... jag slutar här för jag vill inte fortsätta! jag vill få försvinna, få släppa allt. för den Erik har väl egentligen rätt, jag har inget kvar...
Men att få känslan att man bara vill försvinna i en buss full med folk är inte bra, för du kan inte kasta dig ut. du är fast!

Hemma försöker jag få ångesten och tankarna att släppa. Men idag vägrar de. Ligger nu här halvt hjärndöd med tårar i ögonen som vägrar komma. Varför nu? varför måste hela min värld rämna när jag bara för två timmar sedan levde livet som på topp. Förstår inte mig själv, liksom jag inte förstår någonting här i världen. den är för snabb, jag hänger inte med. snälla någon hjälp mig att få det att sakta ner...

För att uppdatera alla ovetande, misslyckas jag i skolan och på alla sociala plan så jag mår därför allmänt skit!

Farväl tills jag åter bestämmer mig att skriva om mitt misserabla liv.

Problem...

Alla verkar ha problem, inte bara jag. Så varför besvära andra när de har egna problem? Fast samtidigt är det vad man behöver, man behöver en axel att få gråta på och en famn att hålla om en. Önskar jag själv kunde vara den som fanns för alla, men som sagt jag har mina egna problem och innan jag lyckas få styr på mitt eget liv är jag värdelös för alla andra. Eller att jag kallar mig själv värdelös är ju mitt största problem...

Hur som helst, tills annan hjälp finns försvinner mina problem i cancer...

Aknlkn ldsm

Hur mycket jag än försöker, blir det aldrig som jag vill...
Försökte leka runt med utseendet på bloggen men återigen besviken lämnar jag den nu så här. tills jag återigen försöker göra någonting åt den.

Enjoy, eller nåt

Lördag...

Lyckades pricka helt rätt med top 3 i melodifestivalen.
1. Sverige
2. Ryssland
3. Serbien

Men lördagen har varit mer än bara melodifestival. Eller nej vänta, det har den inte... :(
Har väl mest legat i mitt rum och slöat hela dagen och inte gjort någonting. alltid roligt att få drömma sig bort dock. Huvudvärk kommer plötsligt nu och jag får önska alla en god natt  <3

Sverige vann melodifestivalen! ^^

Dagens sanning!

Det är otroligt lätt att förstöra för sig själv. Men det är då man måste inse att du tänker för mycket. Låt ditt liv komma som det gör och se det lyckliga framför det som är svårt. För i slutet är det allt du behöver. Är du lycklig, så spelar resten ingen roll!

Men att lyckas med det här, kan i säg vara svårt...

Mer finns inte att säga

Hej, dagen var inte bra. Liksom allting för tillfället!

Meningslöst!

Jag skulle motbevisa dem, jag lovade mig det. jag skulle visa dem att de hade fel. men det kommer jag nog inte klara av. Jag lovade även andra saker. men dem kunde jag heller inte hålla. Men det var för att du bröt ditt löfte, som jag nu inte kan hålla mina. Du lovade att alltid vara med mig. Men ändå...

Gud, varför har du övergivit mig, nu när jag behöver dig som mest?

Min ytterst minimala fotosamling från taizé...

Äntligen är det dags...

Lämnar idag den vanliga tristessen. Skolan och allt får glömmas. Nu flyr jag för en vecka. Resan bär av om ungefär en timme och målet är Taizé. Ska bli härligt att få komma tillbaka. :)

Har packat klart min väska nu. Allting finns där med. T-shirts, shorts, kudde och sovsäck. På packlistan finns inget kvar. Jag har allting jag behöver för resan imon.

Men något är fel.
 Det är något som saknas. 

Jag saknar dig...

Tårarna vägra lämna mina ögon och i med dem spelas alla minnen upp igen. Dem glömmer jag aldrig...

Jag säger godnatt nu. men jag tvivlar att jag kommer finna någon sömn.

Ja. Ibland blir saker fel.

Söndag...

Här är Packlistan jag tog mig tiden att skriva igår, och nu kommer det jobbiga. Att väl packa ner allt. Söndagen blir inte mycket roligare med en hop med matte som ska studeras inför nationellt prov. Lite bryter väl tristessen upp när jag drar till kyrkan runt fyra. Ååh kan inte fatta att Taizé är bara 2 dagar bort. Har längtat så. ^^

När regnet öser ner, när vinden dansar framför mig. Är natten som fylld av liv. Men gatorna är öde, jag är fullständigt ensam. Men oavsett vad så känns det som du är med mig och det fyller mig med styrka nog att klara allt.

Hann precis söka skydd innan regnet började ösa ner. Smattret på busskuren låter som om dropparna hade varit kulor. Men jag klarade mig.
Har varit en bra dag idag. Känner mig trots en dålig start ha fått en dag värd att minnas. Tackar alla som varit med idag för allt och de som inte, önskar jag istället att de hade det trevligt de med.

Nu kommer bussen så jag tackar för mig. :)

Eargasm

Bra låt ^
Härlig dag. Har fått njuta av det härliga vädret och nu väntar poesi kvällen på monokrom att starta.

Måndagar är de värsta

Har verkligen tappat allt, bara på en dag så gick allt ner. Orkar verkligen ingenting, och att lektionerna är så pass värdelösa gör mig bara ännu tröttare. Funderar på att gå och gömma mig under en sten eller i krypa ihop i ett hörn och bara låta tiden gå. För just nu orkar jag inget.
Längtar till taizé. även om det endast är en vecka kvar nu så känns det så långt bort. För allt i världen måste jag väl klara mig tills dess. Ber om styrka för att orka med allt nu...

Usch! imon är det måndag :C

Har varit en bra helg, trots att man avslutar sin skoldag med svåra tankar. De glöms dock snabbt när man får med sig sin underbara flickvän hem för första gången. Visade sig att min pappa hade lyssnat på mig när jag lite kort förklarat vem min flickvän var. Han hade fastnat vid att jag sa att hennes favorit godis var lysmelk och när vi kom hem fanns där en stor påse fylld med det hela.

Blev en trevlig kväll, och morgonen efter fick jag äntligen möjligheten att få köra lite halo. (min lillebror vägrar köra med mig för jag äger ut honom för hårt) Hur som helst när Ellen väl rusat iväg. lägger jag mig tillbaka i sängen och hinner precis blunda ögonen innan det slog mig. Det skulle vara klassdag vid tre. Snabbt reser jag mig och beger mig ut mot köket och börjar förbereda grillspett.

Klassdagen blev trevlig, Även om mitt lag blev dominerat i både brännboll och fotboll, samt att min potatissallad blev krossad under en av mina klasskompisars skor. Framåt kvällen avslutades dagen med grillning som gästades utav studenter som även de tänkte tanken att lindö var en trevlig plats att spendera kvällen på.

När jag väl kom hem var jag död, jag orkade inget och föll ihop i min säng och sov som i koma tills runt 12. Jag vet inte hur det kom sig men plötsligt fann jag mig inbjuden till ännu en grillkväll. Fast denna gång med min älskling och andra vänner. Orkade inte fixa grillspett igen så det fick bli enkel grillkorv idag. Lindö hade dock under de timmar jag lämnat den blivit rätt brutalt nerskräpad. Men vi lät inte det stoppa oss och vi hade det allt som allt väldigt trevligt.

Ja det var min helg lite enkelt berättad. blev inget mer, eller mindre och jag är väl  rätt nöjd. ^^

Bara för jag kan bjuder jag även på en bild på mig själv... (testade min webcam)

* RIP Oscar Johansson *

Vi skulle precis börja Kemin, Plötsligt brister några av mina klasskamrater i tårar och lämnar klassrummet. Jag förstod ingenting. Min lärare kommer 5 minuter sen till lektionen och undrar om vi vet. Alla ser ut som frågetecken. Nästa sekund, utan förvarning kommer beskedet.

- Det är en kille i eran parallell klass som tagit livet av sig...

Vår lärares ord lämnar klassrummet i tystnad, ingen förmår sig säga ett ord. Tankarna springer fram och tillbaka men det är svårt att greppa taget om verkligheten. Men det är verkligheten. Lektionen går vidare så gott det bara går, men över hela klassen ligger nu en tyngd som vägrar släppa. lektionen avslutas och vi förbereder oss för att gå och ta våran sista lektion. Men den är inställd, in i vårat klassrum kommer istället våran rektor, kurator samt en präst. Vi hade haft tid att förbereda oss mentalt, men när rektorn nu stod där och skulle förklara det hela så kunde vi lika väl ha varit lam som skoningslöst slaktades på stället. den döda hade nu fått ett namn. Oscar, killen som i en och en halv termin. 4 gånger i veckan suttit framför mig varje matte lektion. Han var nu död, han hade under torsdagen skjutit sig själv i huvudet.

Känns rent av absurt att det kunde gå såhär snett för honom. Jag kan inte påstå att jag kände honom väl och vi fick endast dela få ord med varandra. Men vad jag kan säga förkänade han något bättre. Må han vila i frid.

Underligt...

Hmm känns underligt att för första gången tagit hjälp av en kurator. Tror egentligen att jag får mina deppresiva tankar av mitt självdestruktiva tänkande. Dvs att jag helt enkelt ska sluta tänka för mycket. Jag har nämligen inget att vara ledsen för.

Jag går första året i gymnasiet. Även om det är lite mycket med skolan ibland så har jag det endå bra. Jag går i en bra klass och jag har inga F varningar.
Jag har de bästa av vänner, en familj som bryr sig om mig och jag har Ellen. <3

Tänker lägga all skit bakom mig och leva i nuet så som jag borde ha gjort hela tiden.

So much to do...

Drunknar i uppgifter som alla ska lämnas in till den här helgen. Det värsta är att de flesta har jag redan gjort innan och sitter nu och skriver om för skolan "råkade" radera mina filer på mitt konto...

Känner att det råder ren panik i mitt huvud och återigen håller ett sammanbrott på att nalkas. Eller ja, det var vad som skulle ha hänt om jag nu inte hade suttit mig ner och försökt strukturera ett schema över på vad jag ska göra. Så för tillfället får paniken klassas som kontrollerad panik. Att ens behöva göra skiten är fortfarande hemskt men jag känner i alla fall att det inte är omöjligt längre.