Vi skulle precis börja Kemin, Plötsligt brister några av mina klasskamrater i tårar och lämnar klassrummet. Jag förstod ingenting. Min lärare kommer 5 minuter sen till lektionen och undrar om vi vet. Alla ser ut som frågetecken. Nästa sekund, utan förvarning kommer beskedet.
- Det är en kille i eran parallell klass som tagit livet av sig...
Vår lärares ord lämnar klassrummet i tystnad, ingen förmår sig säga ett ord. Tankarna springer fram och tillbaka men det är svårt att greppa taget om verkligheten. Men det är verkligheten. Lektionen går vidare så gott det bara går, men över hela klassen ligger nu en tyngd som vägrar släppa. lektionen avslutas och vi förbereder oss för att gå och ta våran sista lektion. Men den är inställd, in i vårat klassrum kommer istället våran rektor, kurator samt en präst. Vi hade haft tid att förbereda oss mentalt, men när rektorn nu stod där och skulle förklara det hela så kunde vi lika väl ha varit lam som skoningslöst slaktades på stället. den döda hade nu fått ett namn. Oscar, killen som i en och en halv termin. 4 gånger i veckan suttit framför mig varje matte lektion. Han var nu död, han hade under torsdagen skjutit sig själv i huvudet.
Känns rent av absurt att det kunde gå såhär snett för honom. Jag kan inte påstå att jag kände honom väl och vi fick endast dela få ord med varandra. Men vad jag kan säga förkänade han något bättre. Må han vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar