...

Huvudvärken talar för sig självt.. Jag har återigen tänkt för mycket och jag blir lidande. egentligen blir alla lidande, för längre kan jag inte vara den glada, den Erik de kan uppskatta. utan kvar finns den Erik som jag själv hatar, den som får mig att hata mig själv.

Värdelös, allt är ditt fel, du har förstört det enda... jag slutar här för jag vill inte fortsätta! jag vill få försvinna, få släppa allt. för den Erik har väl egentligen rätt, jag har inget kvar...
Men att få känslan att man bara vill försvinna i en buss full med folk är inte bra, för du kan inte kasta dig ut. du är fast!

Hemma försöker jag få ångesten och tankarna att släppa. Men idag vägrar de. Ligger nu här halvt hjärndöd med tårar i ögonen som vägrar komma. Varför nu? varför måste hela min värld rämna när jag bara för två timmar sedan levde livet som på topp. Förstår inte mig själv, liksom jag inte förstår någonting här i världen. den är för snabb, jag hänger inte med. snälla någon hjälp mig att få det att sakta ner...

För att uppdatera alla ovetande, misslyckas jag i skolan och på alla sociala plan så jag mår därför allmänt skit!

Farväl tills jag åter bestämmer mig att skriva om mitt misserabla liv.