Problem...

Alla verkar ha problem, inte bara jag. Så varför besvära andra när de har egna problem? Fast samtidigt är det vad man behöver, man behöver en axel att få gråta på och en famn att hålla om en. Önskar jag själv kunde vara den som fanns för alla, men som sagt jag har mina egna problem och innan jag lyckas få styr på mitt eget liv är jag värdelös för alla andra. Eller att jag kallar mig själv värdelös är ju mitt största problem...

Hur som helst, tills annan hjälp finns försvinner mina problem i cancer...