~Time is running out Alice~

~En gång hade jag varit hos en kompis och när jag tog en koll på min klocka insåg jag att min buss skulle gå när som helst. jag fick panik och började springa mot busshållplatsen som låg ca 100 meter ner för gatan  jag kunde höra bussen åka ner för gatan. ansträngande mig till mitt absoluta yttersta för att försöka komma med. jag sprang som om mitt liv hängde på det.~

Jag hann inte med bussen den gången. Jag överansträngde mig själv så mycket att jag svimmade. Några som råkade gå längs gatan kunde beskriva det som om jag springandes i full fart plötsligt bara kollapsade...

Jag har aldrig tänkt på den händelsen mycket alls. jag tog bara nästa buss och det var inte mycket mer med det. Men under en längre tid nu så har minnet utav den dagen återkommit och spelats upp inför mina ögon. så jag åter upplever känslan att för en stund förlora allt. Minnet verkar ha kopplat sig till min migrän och jag kan nästan förstå varför. Liksom jag fick ta till all min kraft i ett försök att springa ikapp en buss känns det som jag nu tömmer mig själv på all energi bara för att försöka hänga med mitt eget liv. Frågan är bara hur länge till jag orkar innan jag kollapsar och den här gången verkligen förlorar allt.

Som tur är har jag min Ellen som ger mig styrka nog att orka med det som står framför mig. <3

"Att påsklovet nu nalkas känns också bra, får jag möjligheten att vila upp mig lite och ta en väldigt nödvändig paus från skolan."